7 fraser som kan hjälpa till att läka sår från barndomen
Allteftersom vi växer upp och åldras förändras relationen mellan föräldrar och barn. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. De flesta av oss längtar trots att vi är vuxna efter att få bekräftelse från våra föräldrar, erkännande av smärtsamma upplevelser och uttryck för förståelse och villkorslös kärlek.
Terapeuten och författare Nedra Glover Tawwab har vid upprepade tillfällen skrivit om ämnet och har bland annat tagit fram några kraftfulla fraser som kan förbättra relationen mellan många vuxna barn och deras föräldrar.
"Förlåt"
Kanske det mest betydelsefulla ordet av dem alla. När vi växer upp inser vi hur våra föräldrars beslut påverkat oss. I vissa fall så till den grad att det leder till mental ohälsa och egna negativa beteendemönster, även om det inte skett med mening. Att få en ursäkt och ansvarstagande förklaring kan vara väldigt läkande
"Jag är stolt över dig"
Hur gammal man än blir värmer ett sådant uttalande från ens föräldrar. Många föräldrar önskar inget annat än att barnen ska bli mer framgångsrika och framförallt att få ett bättre liv än dem själva. En avsikt i all välmening, men som framfört på fel sätt ofta resulterat i både prestationsångest och duktighetssyndrom, för att visa föräldrarna och omvärlden att man lyckats.
Ibland glömmer dock föräldrar bort att uppmärksamma allt som går bra, utan fortsätter bara att höja ribban.
"Hitta ditt sätt. Du behöver inte göra som jag"
Vi formas av vår uppväxt och många av våra vanor, intressen och val i livet härstammar ofta från barndomen och föräldrarnas rutiner. Men trots att man som förälder valt akademikervärlden, kan det till exempel vara kulturbranschen som ger ens barn mest lycka och tillfredsställelse i livet. Och det är ju det enda man egentligen som förälder vill. En uppmuntrande inställning och ett erkännande om ens talang och livsval kan vara viktigt för det lilla barnet inom en.
"Vill du ha råd eller ska jag bara lyssna?"
Ju äldre man blir desto fler erfarenheter har man att dela med sig av. Därför är det lätt hänt att man öppnar den kranen och börjar ösa ur sig förmaningar och råd när ens barn delar med sig av misslyckanden eller jobbiga situationer. Ofta i all välmening, men ofta leder det istället till konflikt och en känsla av mästrande. Att bromsa instinkten att ge råd och lyssna in huruvida ens barn bara vill ha stöttning och någon att prata av sig med eller verklig hjälp, visar en tilltro till det vuxna barnets förmåga att själv hantera situationen.
"Jag förstod inte vad du behövde. Vad kan jag göra nu?"
Som vuxen har man en större förståelse för hur lätt det kan vara att misslyckas, trots goda intentioner. Däremot kanske man som barn inte hade hela bilden om vad som faktiskt försigick i kulisserna som gjorde att det ibland inte fanns tillräckligt med tid och ork för att se tillgodose barnens behov.
Genom att prata om utmaningarna och hur de upplevdes kan kontexten breddas och en större förståelse skapas.
I sammanhanget är det också bra att komma ihåg att samtalet om bemötande och barns känslomässiga behov förr skilde sig från hur det ser ut idag. Man hade helt enkelt varken samma kunskaper, insikter, klimat eller förutsättningar.
"Du har rätt och jag hanterade inte det där så bra. Låt mig prova igen"
Alla konflikter härrör inte från barndomen, utan kan uppstå i vuxen ålder. Det är lätt att trampa varandra på tårna och lätt att som förälder lite för länge se sig själv som den mest kunniga eller ”överlägsna”. En sådan här inställning visar istället respekt och ödmjukhet inför ens egna brister.
"Tack!"
Det är lätt att ta varandra för givet när man är varandra nära. Och även om man som förälder ibland kan tycka att barnet står i en viss tacksamhetsskuld efter alla pengar, alla körningar och alla tjänster man bistått med genom åren, så kom ihåg att ditt, nu vuxna, barn aldrig bett om att få bli till. Ni är nu två vuxna människor som gör varandra tjänster ibland och då tackar man från bådas håll. Och om barnet själv blivit förälder fortsätter spiralen framåt.